Ancient Samos och Heraion 

Inledning

Samos är en av de största öarna i den grekiska arkipelagen och tillhör Östegeiska ögruppen med en befolkning på omkring 37.000 innevånare. Ön är 490 kvm och har flera höga bergstoppar som är över 1000 meter, det högsta berget är Kerke, vars topp mäter 1440 meter över havet. Samos är den grekiska ö som ligger närmast Turkiet och mellan Samos och Kusadasi går regelbundet båtar. Kusadasi är beläget nära Efesos.

På Samos finns många fornlämningar, varav de flesta finns i och i omgivningarna av Pythagorion. Heraion är beläget väster om Pythagorion, nära floden Imbrasos i utkanten av Ireon. Samos har varit bebodd sedan 4000 f. Kr. först av förgrekiska folkslag, därefter av joner sedan 1000 f.Kr.

År 532 f. Kr. gjorde den beryktade sjörövaren Polykrates sig till herre över Samos. I Polykrates spår följde en del välkända dåtida kulturpersonligheter och intellektuella, poeter och konstnärer som Ibykos och Anakreon. Polykrates, som gärna ville befästa sin storhet genom monumentalbyggnader, beslöt sig för att bygga världens största tempel till Modergudinnan Hera. På ön fanns en Hera-kult, vilken dateras tillbaka till den tid då jonerna koloniserade Samos, invandrade från Epidaurus. De tog med sin Heradyrkan till ön.

Den mest kände arkitekten som Polykrates anlitade var Roikos, som också konstruerat Artemistemplet i Eftesos och stora delar av det antika Efesos. Historikern Herodotos kom till Samos i samband med att Polykratos tog över styret av ön. I sitt författarskap har Herodotos gjort anteckningar om att Polykrates upprättade handelsförbindelser med Egypten och hade personliga relationer med farao Amasis. Farao Amasis skänkte, enligt Herodotos, två träskulpturer till Heraion. Så småningom bosatte sig också astronomen Aristarchos på ön. Aristarchos är känd för att i sin astronomiska forskning ha funnit att jorden var rund och vrider sig runt sin egen axel omkring solen, detta på 300- talet f. Kr. Ytterligare en intellektuell som befann sig på Samos var matematikern Pythagoras. Pythagoras var uppväxt på Samos och föddes 580 f.Kr i den stad som ursprungligen hade namnet Samos, Ancient Samos, men som senare uppkallades efter honom till Pythagorion. Pythagoras utvandrade emellertid till syditalien, där han bildade en filosofisk skola och stannade till sin död.

Ancient Samos

Ancient Samos var beläget där den nutida staden Pythagoreion finns. De tidigaste lämningarna är daterade till neolitisk tid, 4:e årtusendet f. Kr. och till tidig bronsålder 2800-1900f. Kr. Fynden pekar på att det fanns förbindelser med Saliagos och Grotta-Peos i Cyckladerna. Fynd från den geometriska perioden och protogeometriska perioden har man funnit i anslutning till den antika agoran, saluhallen. De geometriska perioderna har sina rötter hos de första landägarna, Geomoroi, de joniska invandrarna, vilka tog med Herakulten till ön.

Den tid som präglat Ancient Samos mest verkar trots allt vara tiden omkring 500-talet f. Kr, vilken Herodotos talar med stor beundran om, då byggdes Amphistomon Orygma,mera känd som Eupalineion, den gigantiska tunnel som försåg Ancient Samosborna med färskvatten ur Ayadeskällan, då byggdes den stora hamnpiren och de delar av försvarsmuren som är direkt sammanlänkade med de övriga projekten.

Förutom det stora Heratemplet lät Polykrates uppföra flera monumentala byggnadsverk, han antas ha återuppbyggt delar av den långa mur som utgör gränsen för Ancient Samos. Muren, var en försvarsmur med 35-40 torn (uppgifterna varierar) och 12 portar. Den är 6.430 meter lång och sträcker sig runt Kastrikullarna och Kasteliberget. Muren syns från klostret Panajia Spiliani samt från vägen mot Ireon och inhägnar ett område på 12.000 kvm, inom vilket staden organiserades, bilder. I söder gränsar Pythagorion till Egeiska havet. Muren börjar invid den pir i Ancient Samos hamn, som Polykrates lät bygga. I öster består delar av muren av kvaderstenar medan den i de västra delarna består av den av polygonalt murverk som tillkom på 200-talet f. Kr. Muren består således av byggnationer från tre tidsepoker. De äldst bevarade delarna är gjorda i lersten.

Spår av de första innevånarna som bosatte sig på Samos är lämningar från neolitisk tid, 4000-talet f. Kr., som är funna på Kastrokullen i Ancient Samos. Man antar att Polykrates var bosatt i en arkaisk borg på Kastrokullen, på en plats där man idag ser rester av ett byzantinskt fort, bild. Fortet fick tillbyggnader i början av 1820-talet. Öster om borgen finns lämningar från en tidig kristen basilika, vilken byggdes över resterna av ett antikt villaområde, bild. På denna plats har man frilagt lämningar av kolonngårdar. Dessa kolonner, som är från hellenistisk-romersk tid, finns både på den arkeologiska platsen och inne på kyrkogården, invid 1800-talskyrkan Metamorfosis tou Soteros, bild. Härifrån, mitt emot platsen för Polykrates forna boplats, ser man över till Turkiska fastlandet och berget Mykale, där Polykrates blev dödad 522 f. Kr. (korsfäst?) av perserna, bild.

Polykrates lät under sin tid konstruera en gigantisk vattentunnel, Eupaliontunneln, för att transportera driksvatten från en källa norr om berget Ambelos till Ancient Samos. Ett kapell Ajiádes, uppkallat efter källan, finns intill brunnsbyggnaden för källvattenflödet, kapellet är byggt över den cistern som fångade upp vattnet De rörledningar, av bränd lera, som ledde vattnet användes ända in i senromersktid. Gångarna är 1,80 m x 1,80 m och påbörjades samtidigt från två håll, både norr och söder, med den påföljden att de missade varandra något och fick konstrueras om vid platsen för sammanförandet. Tunneln är 1036 meter lång och har två öppningar, den norra öppnade sig norr om berget Kastri, medan den södra tunneln ledde vattnet ner till stadens vattensistern och till fontäner inne i Ancient Samos. Historikern Herodotos ansåg att tunneln var ett av världens sju underverk.

Hamnpiren i Ancient Samos byggdes också av Polykrates. Den byggdes för att skydda staden från hårda vindar och sjörövares attacker. Ursprungligen var hamnen 66 000 kvm (vilket idag har reducerats till 36.000kvm) och hamnpirens arm är 260 meter lång.

I det klippiga bergslandskapet inte långt från Panajia Spiliani har man funnit en kultplats tillägnad Modergudinnan Kybele, en del av lämningarna finns på Arkeologiska museet i Pythagorion. Väster om Ancient Samos finns lämningar från ett Thesmophorion och Demetertempel med altare och statyer och annat för utövande av kulten.

Det viktigaste templet som man har kunnat identifiera inom den stadsgräns som muren utgör för Ancient Samos är ett Artemision, vilket finns innanför den västra delen av muren, bakom Mikri Glyfada. Det finns endast rester kvar av byggnaden, delar av två murar och stenfundament för att stödja en kolonn, vilken antas hålla uppe taket eller en oikos av gudinnan, denna kolonn eller skulptur var troligtvis gjord i trä. Man antar att templet destruerades i samband med att perserna tog över Samos och dödade Polykratos 522 f. Kr. för att istället låta hans bror Syloson ta över makten.

I samband med utgrävningar i Artemistemplet har man funnit vaser av mycket hög kvalitet, bland annat dekorerade med mytologiska djurmotiv och med gående muser i rad, som ett rituellt musikevenemang eftersom några av kvinnorna spelar på blåsinstrument som ser ut att vara trumpeter. Andra intressanta fynd är sittande terrakottafigurer, vilka kan vara votivgåvor till den stora Gudinnan. Dessa sittande figurer är lika en av de skulpturer av Geneleos som man funnit i Heraion och vilka dateras till 560 f. Kr. Skulpturen utgör en av ursprungligen sex gestalter, varav fyra finns kvar i relativt gott skick och visas på Arkeologiska museet i Samos. Det är tydligt att skulpturen är en sittande kvinna, hon har tydliga bröst och en plisserad klänning som räcker ner till fötterna. Armarna vilar på låren och händerna håller hon över knäna, bilder. På samma sätt sitter de gestalter som man funnit i Artemistemplet. Den stora skillnaden mellan dessa skulpturer är, förutom storlek och material, att fyndet från Heraion inte har kvar sitt huvud. Huvudena på figurerna som är funna i Artemistemplet är synnerligen intressanta, eftersom de bär på höga hattar, dessa hattar liknar trädstammar och hattarna utmynnar över axlar och överarmar i ett slags dok som kan liknas vid trädrötter. Tankarna går onekligen till Moder Jord, och att de sittande kvinnorna skulle representera den stora Modergudinnan. Tankar om dödskult kommer upp inom mig, den position som de sittande kvinnorna har, där träden verkar växa ur deras kroppar får mig att tänka på att de representerar jorden, kretsloppet. Man har tolkat den grupp med sex statyer som man fann i Heraion, som att de utgör en prominent familj, till denna tolkning är jag mycket tveksam. Som jag ser de sex, har de med kvinnlig esoterisk kunskap att göra, kanske en moderskult där naturfenomen som måne och träd är viktiga. Min tanke är att Hera själv sitter i sin stol till vänster, i kontakt med dödens mysterium. Den halvliggande kvinnan längst till höger uppfattar jag som en gravid kvinna, representant för livets fertilitetsmysterium, kanske i en kombination med en månkult där kvinnorna representerar olika månfaser, från den svarta månen i nedan till den ljusa fullmånen, se bild. Tre av statyerna, enligt föreslagen tolkningsskiss, se bild, har stora likheter med en korestaty, också funnen i Heraion, daterad till 570-560 f. Kr., bild , här ser man tydligt den trädstamsliknande kroppen och den runda månlika öppningen framför kvinnans mage. Samma dräkter har de två kvinnoskulpturerna i den förmodade familjegruppen, varför man kan anta att de tillhör samma kult, xoanon, trädkulten. Trädstamskvinnan håller med vänster hand något, jag tänker att det kan vara en fågel, som ju passar tillsammans med träd. En av de andra koreskulpturerna som finns representerade på Arkeologiska museet i Samos, det finns flera av ungefär samma design, bär på en liknande dräkt och har en fågel i sin högra hand, bilder. Min hypotes är att den liggande kvinnan i familjegruppen bär en fågel i den hand som är borthuggen. Ofta var det ju kraftfulla delar som höggs bort av fiender till den aktuella kulten, som huvuden eller kön, när man ville att statyn skulle förlora sin kraft, sin mana. På Luovren finns en Heraskulptur av Cheramyes, vars klädedräkt är identisk med de koregestalter som finns i familjegruppen och den med trädstamsliknande kropp, denna statys kropp är också cylinderformad. Kanske föreställer koreskulpturerna, Heras yngsta dotter Hebe, den eviga ungdomens gudinna, som Hera hade tillsammans med Zeus? Kanske utgörs familjen av Hera och hennes döttrar? Bilder. Intressant är att inte någon av statyerna i den s.k. familjegruppen har några huvuden, varför man inte kan se om någon av dem, t.ex. den sittande, i likhet med de små terrakottafigurena från Artemision, bar trädstamsliknande hattar på huvudena. Vad man däremot ser är att den av koreskulpturerna som står närmast den liggande kvinnan har samma slags dok som de små figurinerna, även om det är mera genomarbetat med en konstnärligt utförd dekor, så blir den praktiska konsekvensen att doket mycket väl kan tänkas komma från en huvudbonad av samma slag som de terrakottaskulpturer som är funna i Artemision har. Man har funnit flera skulpterade terrakottaansikten i Artimestemplet, vilka visas på Arkeologiska museet i Pythagorion. Ansiktena har inga trädstammar på huvudena men väl mycket tydliga markeringar av en nymånar. Böjen, månens ytterkant, bildar huvudets rundning på skulpturerna, och man kan inte undgå att se likheten med kvinnornas öppna avrundade klädedräkt och denna form. Kvinnans menstruationscykel följer månens faser. Vi vet att när flera kvinnor är tillsammans kontinuerligt tenderar deras menstruationsrytm att sammanfalla. I sina öron har kvinnoskulpturerna runda ringar, vilka kan representera fullmånen. Här flätas tolkningarna samman eftersom Artemis, i vars tempel skulpturerna är funna, i sin ursprungligaste form var mångudinna.

På Arkeologiska museet i Pythagorion finns förutom de skulpterade terrakottaansiktena också ett flertal av de minder kvinnofigurer som är sittande med trädstamsliknande hattar på huvudena. Troligtvis är de votivgåvor till Artemis, den stora gudinnan. Vad som är synnerligen intressant är att det dessutom finns flera sittande kvinnor som istället för hattar har nymånar på huvudena, i övrigt är den sittande ställningen samma. De tankar som jag presenterade tidigare om en kombinerad träd- och månkult befästs genom dessa figuriner, vilka är samtida med de övriga. Tyvärr fick jag inte fotografera på Arkeologiska museet i Pythagorion.

 I Hymn till Seléne, mångudinnan, skriver Homeros:
Muser, döttrar till Zeus med klangfulla stämmor, besjung nu,
Ni som vet allt om sångens konst, den bevingade månen.
Från hennes eviga huvud sprids över himlen ett skimmer
Som strömmar ner över jorden klart, dess blänkande skönhet
Utgjuts vida omkring. All luft som nyss låg i mörker
Badar i nytänd glans från Selénes gyllene krona,
Strålarna upplyser allt. Sen hon tvått Oceanos´ vågor
Härliga lemmar och höjt sig skönt i en lysande klänning
Spänner hon för sin vagn med skinande kraftfulla fålar
Och jagar hastigt fram bakom spannet med glänsande manar
När det är kväll och fullmåne; så blir kretsloppet uppfyllt.

I anslutning till agora i Ancient Samos finns flera antika lämningar. Där har man funnit rester från ett romerskt tempel. Det var placerat i mitten av ett torg omgivet med kolonner. Man antar att detta var ett Afroditetempel på grund av vissa inskriptioner och att det var byggt på 200-talet f. Kr. Bakom Afroditetemplet finns lämningar av en mur, daterad till 300 f. Kr. Här har man också funnit lämningar från arkaiska votivfigurer, vilka anger att det funnits en kult här på 500-talet f. Kr. Det finns dessutom ett rikt ornamenterat altare, vilket daterats till 300-talet f. Kr., och associeras med någon tidig förkristen kult.

Närmre hamnen, från agora räknat, finns lämningar från ett Dionysostempel, daterat till 300 f. Kr. I detta tempel har man funnit flera altare associerade till Dionysos. Templet förstördes vid en kraftig jordbävning 47 e. Kr. Dionysos var Ancient Samos stadsgud och dyrkades som vegetationsgud. En bit från hamnen har man funnit rester av ett Isisaltare med reliefer av egyptiska gudar. I en trädgård, inte långt därifrån, finns lämningar från ett tempel, vilket man antar hör samman med detta altare. Med tanke på de omfattande handelsförbindelser som man hade med Egypten är det troligt att någon mindre grupp egypter invandrat till Samos och där uppfört ett tempel till sin egen gudinna. För övrigt ser man Isis figuriner och Isisskulpturer runt hela Medelhavsområdet, varför man kan anta att Isiskulten var spridd i stora områden utanför Egypten och då också på Samos.

I sydvästra hörnet av Ancient Samos finns The Sacred Way , en väg som leder till en plats för atletiska spel från 300 f.Kr. Platsen omfattar gymnasium, stadium, palestra och andra byggnader. Här står rester kvar från en tidig kristen basilika Tria Donita , ”de tre tänderna”, som gett området sitt namn, bild. Basilikan är från slutet av 400-talet e. Kr.  Platsen ger ett imponerande intryck, inte minst av den anledningen att man anar att så mycket finns kvar att gräva fram, här och var sticker lämningar fram ur marken och man blir lätt frustrerad över att det inte finns några utgrävningar igång. Framför – eller mot havet till räknat från Tria Donita är ett stort område täckt av träd, här borde det finnas mycket intressant att upptäcka.

I direkt anslutning till Ancient Samos gymnasium, inte långt från Tria Donita, finns lämningar från The Roman Thermae,  romerska badinrättningar, dessa byggdes på 100-talet e. Kr, bild. Här fanns olika slags varma bad, caldarium, tepidarium, det fanns kalla bad, frigidarium, och det fanns en åttkantig simbassäng. Badinrättningens ytterväggar var kraftiga, bild, och inomhus fanns rikligt med mosaiker med olika dekor, på Arkeologiska museet i Pythagoreon visas en av dessa mosaiker, vilken föreställer en nymph på en häst.

Heraion

Heraion, är belägen några kilometer från Ancient Samos, intill havet i närheten av floden Imbrasos, strax invid nuvarande Ireon. Här har man funnit lämningar som daterats tillbaka till 2200 f. Kr., tidig Helladisk period, tidig bronsålder, till vad man tror vara en ursprunglig moderkult som var associerad med träddyrkan.

När man kommer in på den arkeologiska fyndplatsen kommer man direkt in på The Sacred Way, bild, vilken leder fram till de tempel som är identifierade med Herakulten. Vägen är kantad av fornlämningar, både ovan jord och över jord. bilder. Den kanske mest intressanta vyn på The Sacred Way utgörs av den grupp statyer som Geneleos har gjort. Gruppen är daterad till 560 f. Kr. Bild.

Man vet att platsen använts mycket länge, troligtvis för att dyrka en Modergudinna associerad med trädkult. Med tanke på att man på Kastrokullen, inte många kilometer därifrån, har hittat fynd från 4000 f. Kr. är det inte otroligt att Heraion redan i detta tidiga skede varit kultplats för någon form av gudinnedyrkan. De tidigaste spåren från en fertilitetskult associerad med Heradyrkan har man daterat till 1000-tal f. Kr. Man är osäker om hur templet såg ut vid denna tid men man antar att träddyrkan fortsatte. Man har funnit ett enkelt stenaltare och en tempelstruktur som skyddade en bild av gudinnan, troligtvis gjord i trä. Man är tveksam om var bosättningen under denna tid fanns, men man har funnit uthuggna grottor i berget i Myloi, vilket tyder på att bostäderna fanns där.

Man har funnit ett tempel från den geometriska perioden, 700-600 f.Kr.  i anslutning till det stora Heratemplet. Detta mindre tempel benämns Hekatompedos, eftesom det är 100 feet långt, 1 feet är 0,33 m, Ekaton på grekiska betyder hundra och podi betyder fot, därav namnet Hekatompedos. Templet är daterat till 700-talet f. Kr. En enkel kolonnad av trä med sin bas i sten höll uppe taket. Templet renoverade i mitten av 600-talet f. Kr., då man dekorerade det med en fris med krigare, delar av denna fris kan man se på Arkeologiska museet i Samos, bild. När man ser på den graverade dekoren undrar man, eftersom figurerna är så små, endast några centimeter höga, om man verkligen har gjort en korrekt analys. Den så kallade dekoren kan inte ses från några meters avstånd.

Inne i templet har man funnit lämningar från en kolonnad. Utanför helgedomen har man funnit cylindriska stenfundament där man tolkat det som att kvadratiska träkolonner har varit placerade. Själv ställer jag mig frågande till denna tolkning och vill ge ett tolkningsalternativ, nämligen att dessa kvadratiska former varit basen för träskulpturer.

Det stora Heratemplet, bild, ger ett gigantiskt intryck med sina mått av 112,20 x 55,16 meter, Interiört har det två kolonnader, inne i en rektangelformad del av templet fanns två rader med elva kolonner i varje rad, i templets förgård fanns två rader med fem kolonner i varje rad. Exteriört fanns två rader med 24 kolonner i varje rad längs långsidorna. På ena långsidan verkar det som att en av kolonnerna endast är markerad. På kortsidorna fanns tre kolonnader, åt öster, tempelöppningen, med 8 kolonner i varje rad och åt väster 9 kolonner i de tre raderna. Man använde sig således av växelvis jämna och ojämna tal. En kolonn står kvar i denna gigantiska tempelsal. Lämningarna ligger öppna för himlens vindar och helt oskyddade, vilket medför att man upplever att tiden står stilla, luften är mättad av historiens vingslag och jag tänker på de egyptiska templens höga kolonnader både när jag ser den solitära kolonnen och när jag ser baserna för de övriga kolonner, som man har frilagt här. När jag lyfter blicken mot havet tronar en av det turkiska bergsmassivet Mykales topp på andra sidan, sträckan dit är kort. Jag kommer att tänka på den gigantiske kouros som man funnit i Heraions östliga del och som finns på Arkeologiska museet i Samos, bild. Mansgestalten är nästan 5 meter hög (4,75 m) och har i sin hållning något egyptiskt över sig, den har en helt annan stil än de skulpturer som var knutna till trädkult och Heradyrkan. Skulpturen är bredaxlad, håller armarna rakt ner invid sidorna samt har vänstra benet framför det andra som på en egyptisk skulptur. Det finns flera av dessa kouros, de är utförda i vit-gråspräcklig marmor, men en är särskilt välbevarad. Analyser av oxiderade rester av färg har visat att skulpturerna var målade i en röd jordfärg, hår, ögon, läppar och pubeshår var målade med andra pigment. Osökt kommer jag att tänka på Polykrates, som enligt historikern Herodotos inte endast hade handelsförbindelser med Egypten utan också personliga relationer till dåtidens farao som skänkte två träskulpturer föreställande honom själv till Polykrates, det är således inte omöjligt att Polykrates var influerad av hur människor gestaltades i egyptiska skulpturer och papyrusmålningar. Enligt forskare skall kourosskulpturen vara gjord 580 f.Kr. och har följaktligen, om detta stämmer, inga relationer till Polykrates. På Arkeologiska museet i Samos finns en liten egyptisk staty daterad till 800-600-talet f.Kr. statyn visar tydliga likheter i kroppens hållning med de kouros som funnits i anslutning till The Sacred Way i Heraion, bild.

Man vet mycket lite om de riter som Herakulten innehöll. Burkert jämför Herakulten på Samos med Letrinois kultlegend där den Alpheioska Artemis och hennes nymfer använde masker av lera under riterna. Denna sed fanns också hos Artemis Ortia i Sparta. Fynd av groteska masker därifrån gör att man antar att delar av den rituella samvaron innebar att bära masker. Liknande masker har man funnit på Heraion på Samos. De äldsta Gorgonmaskerna, utförda i lera, är större än mänsklig ansiktsstorlek, och antas vara votivgåvor till den Tirynska Hera. Transformationen av Proitos döttrar utförs rituellt genom maskering, där Hera tvingar masker på de unga kore och samarbetar med Dionysos som ville att de unga jungfrukvinnorna skulle underkasta sig hans orgier. Vad som hände i Heraion på Samos är fortfarande höljt i dunkel men man kan anta att riterna där inte skiljde sig så mycket från vad som kan ha utspelat sig i andra Heratempel där den mystiska transformationen från jungfru till moder verkar har varit fokus för de rituella spelen.

Innan Polykrates byggde det nya Heratemplet fanns på ungefär samma plats ett annat Heratempel, detta förstördes av en jordbävning strax efter det att det uppfördes omkring 570/560 f. Kr. Vid byggnationen av det nya templet använde man sig av byggnadsmaterial från det gamla templet. Det äldre Heratemplet ansågs vara det första monumentala templet i Grekland. Det hade samma form som det nya, men var något mindre med sammanlagt 104 kolonner och en höjd av18 meter.

Det stora Heratemplet blev destruerat när perserna tog över väldet och krossade Polykrates imperium på Samos. På 200-talet e. Kr. var templet slaktat och mycket av dess utsmyckningar och material användes troligtvis till nybyggnationer i Ancient Samos.

Inte långt från det stora templet står det gigantiska altaret till Hera som Roikos är arkitekt till. Altaret var 36,5 meter x 15,5 meter. Bilder. För kulten var altaret en centralplats, det fanns uppe på ett 5 meter högt podium dit en trappa ledde. Man har gjort en rekonstruktion av hur man föreställer sig att det såg ut, se bild. Längst upp på podiet fanns en fris med sphinxer och andra fabeldjur, enligt den grekiske arkeologen Konstantinos Tsakos. Jag undrar var lämningar av denna fris finns.

Tidigare i papret är den grupp av skulpturer som man benämner familjegruppen och som står invid The Sacred Way nämnda. Statyerna är gjorda av Geneleos, och man kan ana att fler skulpturer kantade vägen till det stora templet, det är onekligen en intressant och spännande bild man ser med bergen som fond. Skulpturerna står på en pidestal, det är kopior av originalen, som finns på Arkeologiska museet i Samos. Bild. Några av den välsituerade familjens namn står omnämnda i den väggfasta informationen på museet: Phileia, den sittande modern, Philippe och Ornithe, de stående döttrarna.

I Hymn till Hera skriver Homeros:
Hera på guldtronen sjunger jag om, de evigas drottning
Syster och frejdad gemål till Zeus som dundrar i höjden,
Hon som föddes av Rheia och övergår all skönhet.
Lika hög som Kronion, vännen av ljungande blixtar,
Vördas och hedras hon av Olympens saliga gudar.

I närheten av det stora Heratemplet finns lämningar från en tidig kristen basilika, c:a 400 e. Kr., Thermae, romerska badanläggningar daterade till 200-talet f. Kr. och ett romerskt Heratempel placerat framför det stora altaret. Måtten på detta tempel, 20,35 x 18,96 meter, antas indikera att gudinnan nu hade förlorat i prestige och makt, bilder. Eftersom många byggnader har ersatt eller kompletterat varandra genom århundraden kan det ibland vara svårt att se var gränserna går för den ena eller andra byggnaden. De vackra flygbilder som presenteras över området visar sig ha liten relevans med den bild som Heraion ger den besökande. Jag menar inte nödvändigtvis att man har manipulerat med bildmaterialet, kanske har medelhavsklimatet med sin frodiga grönska bidragit till att verklighetens Heraion är så mycket mer svårdefinierbar än den som presenteras till och med i fackmässigt utförda broschyrer, som den av Kulturministeriet med anledning av de permanenta utställningarna på de Arkeologiska museerna i Pythagorion och Samos, dels syns inte alla mindre lämningar på de presenterade flygbilderna.

Nästan mitt emot familjegruppen i Heraion, invid The Sacred Way, har man funnit tre bronsstatyer som har daterats till 400- talet f. Kr. Statyerna föreställde Zeus, Athena och Herakles. Samtliga statyer fördes till Rom, men två av dem, Herkules och Athena, har blivit tillbakalämnade. Zeus, däremot, finns fortfarande kvar i Capitoleum i Rom. Förgäves har jag letat efter de två statyer som skulle ha återbördats till Grekland.

Heraion är stort och det är omöjligt att inom ramen för detta paper presentera alla lämningar, dessutom verkar mycket vara kvar att definiera och analysera. På mina promenader där fann jag inte endast lämningar inom det höga staket som utgör gränsen för det arkeologiska utgrävningsområdet, utan även utanför. På mina vandringar längs stranden såg jag bearbetade vita marmorblock översköljas av Posseidons vita skum. Vid ett tillfälle promenerade jag utanför staketet, genom en olivlund och där vinrankorna tog vid låg en hög med stenar som jag böjde mig över och fann en plisserad sten, som en del av en kolonn, en annan sten som var mönstrad, som en del av ett kapitäl. På området håller man fortfarande på med utgrävningar och ibland ger lämningarna som visas för besökarna ett intryck av att slumpvis blivit hopplockade, utan att man egentligen vet vad lämningarna utgör eller var de använts till. Man ser lämningar sticka upp ur marken och jag får uppfattningen av att det finns väldigt mycket mer att utforska om Heraion.

Avslutande kommentar

Jag har i huvudsak använt mig av de informationsskyltar som finns i anslutning till, eller förväntas vara i anslutning till, fornlämningarna på Heraion och på de olika arkeologiska utgrävningsplatser som finns i Ancient Samos, informationsskyltar, bildvisningar och filmer på Arkeologiska museet i Samos och på Arkeologiska museet i Pythagorion. Dessutom har jag använt mig av arkeologen Konstantinos Tsakos analys av objekten på de arkeologiska utgrävningsplatserna samt kartor över fyndplatserna och rekonstruktioner över en del antika objekt som till exempel det stora Heraaltaret på Heraion. Jag har också försökt vara öppen för mina egna tolkningar, till exempel i förhållande till de fyra kvarvarande skulpturerna i den så kallade familjeskulpturen som var placerad invid The Sacred Way på Heraion och som nu finns i original på Arkeologiska museet i Samos. Jag har jämfört fynden från Ancient Samos med vad man funnit i Heraion, dels de fynd som finns på de olika utgrävningsplatserna, dels de fynd från de båda arkeologiska områdena som finns representerade på de båda arkeologiska museerna i Pythagorion och i Samos. Efter att ha sett lämningarna från Artemision i Ancient Samos reste jag till Turkiet och Efesos för att se den stora Gudinnans tempel där och det antika Efesos. Materalet där är gigantiskt.

Innanför det höga järnstaket som utgör gräns för de arkeologiska utgrävningarna på Heraion är fynden helt oskyddade och oinhägnade, jag antar att det är av den enkla anledningen att det är en näst intill omöjlig uppgift att inhägna de olika lämningarna, eftersom vissa delar av Heraion, som området öster om det stora Heratemplet, utgörs av en mångfald av arkeologiska fynd som helt eller delvis har byggts över varandra. Detta bidrar till känslan av att man förflyttas i tiden, att man befinner sig på arkaisk mark trots det fragmentariska i upplevelsen av tempelbyggnaderna, att man är på en helig plats känns och platsen blir på en och samma gång både tillgänglig och otillgänglig. Man vill helt enkelt veta mer om hur de olika tempelbyggnaderna såg ut, hur det stora Heratemplet såg ut innan den förmodade destruktionen i samband med Polykrates död 522 f. Kr.

Janet Svensson

Litteratur

Burkert, Walter: Homo necans, The Anthropology of Ancient Greek Sacrificial Ritual and Myth
De homeriska hymnerna, I översättning och tolkning av Ingvar Björkeson och med inledning av Sture Linnér
Dontas, George: The Acropolis and its Museum
Charitonidou, Angeliki: Epidaurus
Keskin, Naci: Ephesus
Herodotos Historia. översättning av Claes Lindskog, reviderad av Gerhard Benz och Axel Lindskog samt med inledning och kommentarer av Sture Linnér.
Minister of Culture, 21 st Ephorate of Prehistoric and Classical Antiquitie : Exhibition of the Archeological Museum of Pythagorio, Samos
Petrakos, Basil: National Museum
Tsakos, Konstantinos: Samos, A guide to the history and archeology