Att köpa hus på Samos
| 
| 
Det finns ganska många svenska husägare på ön och de flesta kan ägna timmar åt att berätta om alla turer och vådligheter som kantat deras väg, från den första uppflammande drömmen till det slutliga undertecknandet av kontrakt och alla andra papper. En tumregel är att varje gång man tror att allt är klart så finns det ytterligare ett papper som måste fyllas i, ytterligare en stämpelavgift att betala och ytterligare en instans att registrera sig hos. (Glöm inte skattenumret och fastighetsskatten – en engångsskatt som motsvarar ungefär 15 % av köpesumman.)
Rent allmänt kan sägas att händighet, förmåga att förstå och tala grekiska, hygglig ekonomi och ett stort mått av tålamod är sådant som avsevärt förbättrar utsikterna att realisera sina husdrömmar på Samos. Men det ska då genast tilläggas att även svenskar med tummen mitt i handen (inga namn nämnda!) och utan några som helst kunskaper i grekiska gått i land med att köpa hus på ön.
Sedan handlar det mycket om vad man är ute efter. Det går naturligtvis att leta husobjekt genom att gå in på grekiska nätmäklares hemsidor. Dessa riktar sig dock knappast till dem som letar efter något ”för den händige” utan i första hand till dem med välfylld plånbok. Priserna är därefter och det rör sig för det mesta om färdigrenoverade eller nybyggda hus. De flesta människor som köpt hus på Samos har semestrat på ön i många år och slutligen bestämt sig för att ”Egen härd är guld värd”. De bestämmer sig för att börja leta och de går knappast till några mäklare. De åker omkring i sin hyrbil eller vandrar i gränderna. Och så plötsligt en dag står de framför ett övergivet hus och blir förälskade i det.
Det är då äventyret börjar. Först gäller det att ta reda på vem som är ägaren, om huset är till salu, och om så är fallet – om priset står i rimliga proportioner till husets läge och beskaffenhet. Det gör det oftast inte. Man får inte glömma att en samiots enda möjlighet att uppleva en rik och tryggad ålderdom – förutom att vinna på Lotto – är att sälja hus eller mark. Och då är det lätt hänt att fantasin skenar i väg när det gäller värdet.
Men en samiot som sätter ett för högt pris på sitt hus kan man ändå förhandla med, bearbeta och återkomma till. Värre är det när grannarna börja säga något svävande om att huset man just förälskat sig i ägs av sjutton bröder och tre systrar som alla bor i Australien. Då är det nog lika bra att glömma huset och leta vidare efter något annat, mer lättköpt. Mödan med att söka rätt på alla Australiensamioter och få dem att komma överens om att sälja huset stupar ofta på att kostnaden för alla papper och advokater ställt mot den ynka summa som varje syskon får ut av försäljningen, vilket i sin tur ska ställas mot att de oftast kommit upp sig rejält borta i Australien, leder till att de är måttligt intresserade av att bli påminda om sina gamla hus på Samos.