| 
| 
Filmfestival på Samos 6 - 9 oktober 2011
Svenska författare på Samos
Högt uppe bland gränderna i övre Vathi på den grekiska ön Samos ligger To souidiko spiti, Svenska huset. Sakta men säkert håller det på att bli ett alternativ till huset i Kavalla och Ariane Wahlgrens hus i Aten för svenska författare som längtar efter arbetsro à la grecque, i alla fall om man är beredd att betala den blygsamma kostnaden på 2000 kronor i veckan. Fördelen, för många om än inte för alla, är att man bor ensam, här finns inga pratsugna kolleger i korridorerna och man styr sina sociala behov helt på egen hand.
Kulturhuset stod klart våren 2009 och sedan dess har författare med rötter i sex olika länder och kulturer bott och skrivit i huset. De flesta är kvinnor.
Nu i oktober var huset utlånat till ett dussintal unga grekiska och svenska filmare som var på plats i anledning av en kortfilmsfestival som anordnades på ön. I samband därmed höll jag ett längre föredrag på Samos stadsbibliotek, under rubriken ”Svenska författare på Samos och Samos i den svenska litteraturen”. Jag såg till att bli varm i kläderna i den fullsatta salen genom att inledningsvis prata om litteraturprofessorn Eugen Napoleon Tigerstedt som tillbringade de sista åren av sitt liv på Samos och som har fått ge namn åt kulturhusets naturastipendium. Detta delas ut varje år på försommaren och har hittills gått till författarna Niklas Rådström och Lars Ardelius samt i år till filmaren Josefine Camitz. Tigerstedt hade en mycket tydlig uppfattning om vem han ville umgås med på ön. Till släktingar som bad om att få besöka honom gav han i sina brev en livlig beskrivning av hur kallt, blåsigt och regnigt det var på ön medan han till vänner och vissa särskilt kära kolleger skrev lika målande om det underbara vädret, de ljuvliga solnedgångarna och det härliga vinet som flödade.
Här var det en gammal samiot på tredje raden som missuppfattade min grekiska något och harmset påpekade att vädret på Samos var underbart och alltid hade varit det. Att påstå något annat var ren lögn! Lite senare avbröt han mig igen och undrade om svenska författare kunde simma. Efteråt förklarade en bänkgranne för honom att han fått allt om bakfoten och han bad rodnande om ursäkt för sina många bisarra frågor som han ställt bara för att han blivit förnärmad å öns vägnar.
Efter Tigerstedt berättade jag om Jila Mossaed som upptäckt granatäpplena på ön, Jasim Mohamed som upptäckt fikonen och sedan lovsjungit dem i sina dikter, Oline Stig som höll på att aldrig komma hem på grund av vulkanaskan och om Carina Rydberg som fick byggjobbarna att möta upp mangrant varje morgon i bygget bredvid. I Sara Mannheimers nya roman Handlingen finns ett avsnitt som verkar misstänkt inspirerat av Samos medan Magnus William-Olssons Samossonetter alltjämt låter vänta på sig. För ordningens skull bör väl också nämnas att jag själv skrivit två romaner på, med och om ön: Drakkvinnan och Manolis mopeder.
Avslutningsvis läste Ann-Margaret Mellberg upp en svit dikter av Jasim Mohameds nya diktsamling som hon översatt till grekiska.
Jan Henrik Swahn